Mina äventyr med runns.se hade lite blandade känslor inblandat i blandningen, bland annat. Till att börja med, när jag frågade om klockan var i lager och frakttiden, fick jag snabba svar. Men när jag frågade om vart de skeppade in klockan blev svaret kryptiskt.

Tidigare erfarenheter av butiksförsäljare får mig att undvika att sköljas iväg av deras smöriga prat och marknadspsykologi. Sist blev jag omtalad att köpa en miniräknare för 1500kr…  
Där av internetshoppande & noga granskande innan inköp.

Direkt efter den förra LED klockan: "OVO Binary watch" fortsatte jag leta efter bättre alternativ och priser. Under de veckorna ramlade jag över ett dussin onlineaffärer som erbjöd konstiga prylar för låga priser. Som jag nämnde i den tidigare recensionen; billiga prylar från internet är dömda att misslyckas.

Men runns.se såg lovande ut och hade en hel del i fallskärmen ifall något skulle gå snett under beställningen. Så jag gav dem en chans.

Hemsidan var lite missvisande gällande min produkt, först stod det ”Tokyo flash” (tokyoflash.com). Men de säljer en ”Intercrew kopia” till 20 % av priset. Dessutom stod det att jag skulle få hem klockan i en fin plåtask och inte invirat i bubbelplast. (jag har för mig att det stod ”extrabatteri ingår” förut)

Sådana varningsflaggor är viktiga att upptäcka, vem vet. Men produkten kom hem efter 5 dagar! Fastän de sa att frakten skulle vara längre. Tummen upp för det!

Till klockan.

Intercrew (Tokyo Flash) Infection

Första intrycket blev: Solid

Uret är relativt tjock, har ett hölje av rostfritt stål och ett armband som påminner om läderversionen på OVO-klockan. Baksidan är gjord i borstat stål och har ”Intercrew” ingraverat. Verkar som jag inte undgår denna ”inte-tokyoflash-klocka-utan-en-replika”-bitande känsla.

Vid ett klick på valfri knapp, animeras skärmen i ett färgspektakel av röda, gröna och gula LED lampor. Därefter visas tiden, inte analogt, inte digitalt, inte binärt utan något helt annat. Vad? Det vet jag inte, uttrycket är nog inte uppfunnet än…

Funktion

Till skillnad från OVO Binary Watch; representeras tiden med hjälp av olika antal lampor.

Röd = timme
Gul = 5min
Grön = 1min

Vilket höjer partynivån! Fast tar lite längre tid att räkna ihop…

Utseende

Jag måste säga att utseendeskillnaden mellan Originalklockan och den här är få! Lite annorlunda armband och lite skillnad i design på uret. Men det går knappt att skilja med nakna ögat.  
Men jag gillar den här prylen, den lyser, den visar tiden och den höjer ögonbryn.

Pris

Som jag gnällde om tidigare, ja det här är en kopia.

MEN

Den är 80 % billigare, fyller samma funktion, finns oftast i Sverige och båda ser likadana ut enligt mig.

200kr är ett bra pris, undra om det är biligare att göra egna klockor *drömmer bort* <:

Sammanfattning

Tokyo F… ”Intercrew Infection watch” ligger mig i smaken och jag kommer att bära den tills batteriet tar slut, är dock inte helt tillfreds men den räcker för tillfället.

Ni som blir sugna att handla importerade prylar från Asien, var försiktiga och håll ögonen öppna. Rätt som det är; beställer du "Chihuahua" och slutar med  "Tamagotchi".

Första intrycket

När jag öppnade lådan så slogs jag av designen som liknade de fyrkantiga retro klockorna vi såg ungdomarna springa omkring med under sommaren.
Enda som följde med klockan var en instruktion på tidsinställningen och vad de två sidoknapparna hade för funktion men inget extrabatteri. Med tanke på priset borde de ha skickat med ett batteri. >:

Så fort jag klockade (klickade) på en av knapparna lös ”displayen” upp av flertal dioder. Förmiddag/eftermiddag, timme, minuter och några siffror som sammanlagt visade tiden.

Klockan är inte analog eller digital, den är binär.

Funktion

För att kunna läsa av klockan bör du ha någorlunda huvudräkning då tiden visas i binära talsystemet. Timme räkas ihop med 8+2=10 och minuterna 32+4=36. Klockan är alltså 10:36 PM!

Inte så svårt kan du tänka dig, men kolla på din klocka och ställ dig frågan ”vad är klockan?”

Ja, du såg tiden på någon sekund!

På nästa bild vill jag att du täcker för den högra klockan med handen och räknar ut tiden på den vänstra.

Tog lite längre tid antar jag, till en början var jag tvungen att gå med två klockor för att justera in mig på binärt tänkande. Men efter ett tag kunder jag huvudräkna på någon sekund och klockan fyllde sin ”avläsning/tid”-funktion. (Ovo-klockan går rätt, den andra klockan visar sommartid, fast det var vintertid!)

Utseende

Själva uret är gjord i blänkande metall och displayen har en spegelyta. Kontrasten mellan spegeldisplayen och de röda dioderna är underbar till skillnad från andra LED klockor jag har sett.
Armbandet är gjort i läder och sitter bra på mina ”pianohandleder”, passar även större handleder.

Designen i helhet gör den till en modern och stilig klocka. Läderbandet, spegelytan och röda dioder balanseras upp väldigt bra. Blir inte kamraterna imponerade på tidsvisningen, uppskattar dom ”snyggishheten”.

Pris

OVO Binary Watch kostar dryga 500kr, lite för mycket anser jag. Designen är bra men klockan är helt enkelt för enkel när det gäller den binära krypteringen. Tydligt kan man se HOUR som pekar på diverse siffror, om det ska vara så enkelt att se tiden kan de lika gärna plussa ihop tiden själva och säga rakt tiden rakt ut.

Rubik’s kub kostar högst 200kr och ger mer hjärnjympa än klockan.
MEN
Designen och den garanterade ”Wow” effekten balanserar upp funktionen.

Sammanfattning

OVO Binary Watch finns att köpa på Teknikmagasinet, vill du ha en annan LED klocka får du antingen resa till Hongkong, beställa från Hongkong eller bygga en själv. Utbudet och tillgängligheten av kryptiska LED klockor är ett nytt fenomen och få har hört talas om de för att vi ska se de i vanliga butiker.

Vi får nöja oss med OVO Binary Watch så länge, tills LED klockor blir standardiserade.

För det priset får du: Wow-effekt, snygg design, LED som visar tiden i binär och bättre huvudräkning.

(Notis, jag har lämnat tillbaka klockan för ett tag sedan. Artikeln skrevs när klockan inte var i min närvaro. Jag har hittat en annan LED klockan som jag tappert ska beställa från utlandet, om jag får den eller inte märker vi. OM jag får den så kan du räkna med en recension!)

Webbtidningen Techcrunch skrev en intressant artikel. Sammanfattningsvis – allt oftare byter vi ”moderna människor” ut den digitala kommunikationen mot det verbala.

Enkelt sagt så byter vi ut det vanliga pratet mot tangentbordsknäppningar, personliga meddelanden (PM), e-mail, Facebook, twitter, bloggar och videofilmer från t.ex. Youtube.

Fördelarna som nämns i artikeln; Medans vi har en konversation med en kamrat, kan vi söka upp information på sekunden. Allt från svåra ord, konstiga låttexter, underliga citat och kluriga frågor.

Arkivering: Allt vi säger över dessa sociala medier hamnar i ett sökbart arkiv, där du kan leta upp vad du egentligen tyckte om hennes profilbild för att sen rädda en möjlig situation. Jag har själv problem att minnas tidigare konversationer inbakad med all annan information, bilder, videor och kommentarer. Vi börjar faktiskt bli ”dummare” men tur så hjälper internet oss att hålla ordning på minnet.  Facebook har nog störst fokus på arkivering, sökbar informationssystem och inte minst antecknar hur du är som person.

Tempot höjs såklart! En vanlig människa har en talhastighet på 150 ord/minuten. Men läshastigheten går upp mot 250-300 ord/minuten! Koka upp kaffe, dra fram en bra text och sug in informationen som det inte fanns en morgondag. I många fall kan det vara trevligare än att lyssna på någon som ska framföra ett verk på 10-tal sidor…

Jon Orlin, författaren var med om när han och hans kollega satt själva och jobbade över. Helt plötsligt fick han ett PM från kollegan som satt några meter bakom honom. Först förstod han inte vitsen och trodde att det var ett skämt men sedan kom han till underfund att kollegan ville säga något men inte störa.
Med alla dessa digitala konversationer följer två val, läsa senare eller ignorera. Hur skulle det vara om du satt uppe i svåra matteekvationer om jordens öde och din kollega kommer med ett leende på läpparna och säger att hans katt har lärt sig att jama som en hund?
Självklart skulle du tappa bort dig, tänka på hundkattersomjamarsomhundar och helt glömma bort jordens öde! (Eller liknande.)

Jag ser tydligt att denna övergång sker och har skett sedan länge. Moderna skriftspråket är nytt och hjärnan håller fortfarande att vänja sig. Snart börjar vi alla att drömma om hur vi skriver blogginlägg om tweets som handlar om applikationer som handlar om hur vi sitter där vid skrivbordet och tänker på katter som jamar ”Woff” istället för jordens öde…

När jag var liten matade mamma mig med pussel, pyssel, knep och LEGO. LEGO var det bästa jag visste och byggde allt från fula hus till groteska skapelser med små motorer fastklistrade. Sen minns jag första dagen mamma tog mig till musikskolan i Motala, jag var kanske 9 år och fattade inte vad som föregick.

Vi kom till en stor ful bajsbrun byggnad som såg ut att falla ihop när som helst. Läraren var gammal (såklart) och tryckte in en stor trälåda under hakan på mig. Hon och mamma pratade länge medans jag drog i stråken på strängarna och framkallade skräckfilmsljud. Sedan lämnade jag bajshuset (lustigt, WORD accepterar inte bajsbrun men bajshus är helt okej.) SEDAN LÄMNADE JAG BAJSHUSET med en stor avlång låda i handen. Från den dagen har jag spelat fiol tills jag slutade högstadiet och skulle flytta till en ny ”stad”.

En fiolspelande LEGO nörd är inte direkt bästa intrycket man kan ge vid den åldern. Så jag lämnade tillbaka fiolen och bytte stil.

Det jag vill förmedla: Ni som vet om tidig utveckling hos små barn kan se att jag är ”pussel-skadad”. Unga barn som stimulerar hjärnan med diverse saker, växer upp med de kunskaperna. Barn som börjar åka skateboard då är proffsåkare nu, små billeksaker ersätts med riktiga verktyg osv.

Jag ångrar att jag slutade med fiolen…

Under sommaren det här året fick jag min första smartphone (HTC Desire) och började ladda ner alla möjliga applikationer. Tills jag ramlade över ett Tangram som fångade mig i en stormvind. Omedvetet aktiverades det lilla barnet i mig som satt med LEGO, pussel och kritor hela dagarna.
Man kan säga att Tanagram var min inkörsdrog till Rubik’s förbannelse.

Lär mer...(Från en omöjlighet till en annan)

Å, nu pratar vi om Rubik’s kub!
(Ni som inte har läst första delen (Rubik's Förbannelse) kan göra det här)

Problem? Vissa säger "No, woh, nä, nee, äsch, neeee, jag fixar det här, vad i h..." (kanonklistermärken från Cubesmith)

Tidigt som den 23e augusti började jag kolla på folk som löste kuberna och tänkte ”wow, vad lite sex han har!” Men tillslut kunde jag inte motstå och var tvungen att testa, första inköpet var gjort och där satt jag med ett pussel som har fått hela världen att klia sig i huvudet sedan -30 talet.

Rubik’s kub uppfanns av Erno Rubik, en kreativ mångsysslare, mest känd som arkitekt. Snillet gillade att göra mekaniska pussel och hans kändaste verk var just Rubik’s Kub (3x3x3).
Helveteskuben som många föredrar, har sålts i 350 miljoner exemplar världen över (jan. 2009) och består av 20 rörliga delar (8 hörn, 20 kanter) och ett mekaniskt ”3D-kors” som låter kuben vrida en sida 360 grader.

Rubik's kub original och Dayan LingYun high-tech-cube

Jag följde Fridrich Metoden (kors, F2L, OLL, PLL) och använde mig av bilder då videor avslöjade för mycket. Tillfredsställelsen efter att ha löst en av världens värsta pussel var enorm! Jag lärde mig logiken utantill och kunde visa upp hur duktig jag var! :D

Men senare ville jag lösa kuben snabbare och nådde en lösning under fem minuter (löste kuben såklart). Snabbare och snabbare. Tills den punkten jag använde mig av algoritmer för att trappa upp lösningen (känner på mig att någon sitter och flinar just nu).

En algoritm är en sekvens med korrekta värden för att uppnå ett mål, som jag förklarade på facebook’s invånare: ”Om du skakar påsen på rätt sätt…” (haa..haa..) De sista algoritmerna innehåller så pass mycket information att du får läsa om det själv, lägger upp länkar längre ner.

Under tiden jag erövrade kuben började jag i skolan och på så sätt kombinerade mekaniska minnet med information från läroböckerna. Gick kanon! Så nu har jag en normaltid på 50 sekunder och snurrar på kuben minst 1 timma/dag. Mitt nya mål blir nog att komma på samma nivå som ”Speedcubers” och ligga runt 30 sec.

Rubik's och Dayan LingYun. Dayan har mindre kontaktyta och kan "bryta hörn bättre".

Häromveckan beställde jag en ”Dayan LingYun” DIY kub från CubeDepotUSA, ursprungligen är den tillverkad i Asien men jag föredrar att USA skickar paketen till mig och DIY betyder ”Do It Yourself”.

Snart ska jag lära familjen hur man löser kuben och letar ständigt efter personer som är sugna på att dra sig över förbannelsen, Do It Yourself, vrida, vränga och till slut få fram en lösning tillfredställande nog. lol

Mer info: (Jag är lat och vidarebefordrar er till diverse Wikipediasidor)

Rubik's Kub Wikipedia

Speedsolving Youtube

Bättre Dayan LingYun bilder

Cubesmith.com 3x3x3 Klistermärken

Ett forskningsområde som jag tycker är intressant är Terapeutisk kloning, framtidens sjukvård och jag har börjat kolla runt allt mer om "genetiska underverk". 
Till skillnad från vanlig kloning, producerar man nya celler och organ som kan ersätta sjuka eller saknade celler hos den sjuke. Dom nya klonade celler/organ har identiskt DNA med patienten, vilket förbättrar donationsproblemet (Kroppens immunförsvar kan helt förstöra nya organ från andra människor, den nya "biologiska massan" ses som främmande därav ett hot).

Kort fakta om hur det går till

Forskarna plockar ut en liten klump friska celler hos patienten, hämtar ett donerat mänskligt ägg och ersätter äggkärnan med cellen från patienten. Sedan l(ägg)s ”det lyckliga paret” i en näringslösning, en elstöt tillsätts, ägget känner sig ”befruktat” och börjar dela sig naturligt. Allt sker förstås i sterilt laboratorium.
Efter ett tag har ägget utvecklats till ett embryo (första stadiet i människobarn) som är redo att bli moderkaka och fosterhinna. I Provrörsbefruktning och vanlig kloning stoppas ägget tillbaka i livmodern på valfritt djur och blir ett foster osv.

Men i terapeutisk kloning länsar man embryot på stamceller och ser till att de replikerar sig till en önskad mängd. Vi har nu Klonade Embryonala Stamceller som kan bli nästan vilken cell som helst i människokroppen! Så forskarna (eller onda professorer) kan säga åt stamcellerna att bli allt från hudceller till nervceller.

En hel del sjukdomar kan botas i framtiden med stamceller. Men den genetiska forskningen är ännu ung och bara djurförsök har skett. Jag har nafsat lite på ämnet och finner det lockande att jobba med Terapeutisk kloning, kanske jag får en "premie" i form av en lever

Men…

Om vi knäcker den genetiska koden går vi över tröskeln till en ny era! Detsamma gäller all sorts kloning. Tänk dig att vi har organ inlagrade på en bank med ditt DNA som nyckel, förlorar du något organ eller utvändig kroppsdel i en olycka tar det inte lång tid innan du får din reservdel inopererad! Vi kan ge våra barn ”presenter” i form av genetiska fördelar, leva längre, leva bättre, slippa oroa sig för sjukdomar eller missfall under graviditeten.
Det låter som en sciencefictiondröm och vi är på väg dit!

Men…

Innan vi drömmer oss bort med flygfarkoster och rymdfärder får vi inte glömma bort riskerna och den etniska frågan. Hur säkert är det egentligen att manipulera någons DNA eller operera in organ som har odlats i laboratorium? Hur dyrt kommer det bli att ha en reservbank?

Det är inte alls säkert att det funkar till perfektion med den tekniken vi har idag. Intrycket jag har fått är att forskarna har resurserna och frivilliga men inte fullskalig teknik, lagar och moral på sin sida. Kloning av en hel människa är totalförbjudet i hela världen och det kan jag förstå. Men att göra enkla begrepp som utbyte av hud eller brosk kräver beslut och granskande.
Samtidigt kan jag se varför vi har de där barriärerna. Om det var helt okej att manipulera mänskliga embryon till att skapa diverse stamceller och operera frivilliga. Så skulle det se helt fantastiskt ut i början, men jag kan tänka mig att patienterna visar konstiga symptom och sjuknar in eller dör. Det skulle skapa kaos och terapeutiska forskningen blir igenstäng eller nerlagd helt och hållet.
Nu kan det ske fåtal experiment på människor under strikta former och etniska begränsningar.

Och...

Vad det kommer att kosta med en transplantation eller ha tillgång till en reservdelsbank kan vi nästan drömma om. Vi börjar med hur dyrt det kan vara att ens hålla forskningen igång med lokaler, resurser, kemikalier, forskare och mänskligt biologiska substanser i rätt miljö. Sen lägger vi till kostnaderna på att utveckla och producera organ/stamceller, ta prover, oförutsedda händelser som olyckor eller mutering, operationer och medicin.
Kanske frivilliga får göra det gratis, men då är det nästan dömt att misslyckas. Men när metoderna blir säkra och man kan ge en precis riskfaktor sänks priset lite men det ligger nog väldigt högt.

Privatföretag kommer troligtvis ta tillfället i akt och erbjuda billigare behandlingar. Men vem vet om de vinner på det? Dom kanske erbjuder riskfyllda metoder för att komma närmare sitt eget mål.

Vad skulle en privatperson då välja; statligt finansierad forskning med etniska barriärer och hårda granskningar men är dyrast, eller det relativt billiga privatföretaget som erbjuder behandling och är lite ”hush hush” med sin teknik?

Källa: Terapeutisk kloning Organbanker och hud på rulle i en snar framtid? Artiom Alarcon 2010 (Skolarbete)

Mer info: http://www.genteknik.nu/